Idag hoppade Estelle det största hon någonsin gått, och hon gjorde det riktigt bra. Var en 135 Winning Round, alltså riktig "finalbana" med 11 hinder, 14 språng, två och trekombination osv. Estelle hoppade allting riktigt bra men fick ett stopp in i trekombinationen. Egentligen samma situation som i hennes 140-debut förr helgen. Hon hoppade den första kombinationen i banan helt perfekt och allting annat var super så jag hade nästan räknat hem en nolla, haha. Men det handlar mycket om orutin och detta var ju som sagt det största hon gått i sitt liv.
Estelle är ingen stopper på något sätt och senast förra helgen sa jag att "hon stannar nästan aldrig", haha. Men jagt tycker att det visar sig ganska tydligt att det bara är orutin på dessa höjder som gör detta eftersom att hon hoppar på andra försöket då jag bara är lite mer "med" henne. Hon kräver dock sin ridning och speciellt på kombinationer, men det är det värt för hon hoppar ju helt fantastiskt. Det som jag tycker är lite knepigt är att hon är så pass stor att jag vill ge henne mycket plats in i kombinationen och därför plockar jag upp henne inför a-hindret. Däremot så är det naturligt för mig att sätta mer tryck när det är oxer in i kombinationerna och där har vi hittat ridningen så att hon hoppar dem super. När det är räcke in så plockar jag ibland upp henne för mycket utan att understödja henne med benen. Tycker också att jag lägger handen lite tidigt om man nu ska överanalysera. I fortsättningen så får jag helt enkelt vara mer noga med att hålla henne mellan hand och skänkel hela vägen fram och vara med ända till avsprångspunkten. Avvägningen där är att inte bli för "tuff" och stressa fram henne, för hon är en känslig häst som vill vara ganska mycket i fred. Men vara med och lite mer vaksam utan att bli stark och tuff. Tror att detta kommer ge med sig ganska snabbt nu när hon får rutin och blir allt säkrare på dessa höjder!:) Är faktiskt riktigt nöjd med rundan vilket fall, för det var en tuff bana och Estelle visade återigen att hon har kapacitet för mer än dessa klasser. Det var en riktigt härlig känsla att rida henne och när jag kom ut sa jag att hon är fasiken ännu bättre än Quidam;) Den känslan hon ger på och över hinder är riktigt, riktigt härlig. Det är så kul att allting har lossnat för henne!
Jag tycker det var en riktigt knepig bana för att "bara" vara en 130 idag! Första linjen mellan tvåan och trean var väldigt skarp men ändå relaterad så där gällde det att hitta läget. Var en del som var sena och hamnade på nio in i botten eller 8.5 vilket inte var optimalt. Sedan fyrans oxer och så var det också en ganska stor böj på sju språng där en del som landade på vänsterkanten dock gick på åtta. Sedan lite valfritt på sju eller åtta till sexan, man var bara tvungen att bestämma sig. Efter det den ganska ovanliga trekombinationen med 2+2 språng. Jag har bara hoppat det en gång förut på tävling och det var i Norrköping förra året. Sen fick man svänga snabbt om man han med det och rida på åttan för att sedan jobba på lite framåt på sju språng till planket som en del rev. Sen vända upp på det sista hindret som Estelle rev. Det stor vinklat mot "sargen" så jag tror att hon frös till lite över hindret pga det tyvärr. Annars var hon väldigt duktig!:)
HQ var som sagt på Pay & Jump igår. Hon var nolla i 70 cm och det gjorde hon väldigt okomplicerat och var helt avspänd inne på banan. Detsamma i 80 cm men där fick hon dock ett stopp på hinder nummer 5. Hon är inte alls tittig på hinder eller något sådant, men däremot så reagerar hon på när det händer saker bakom hindret, även om det inte är så nära henne. Hemma har hon i princip aldrig stannat men sen hon har nästan alltid tränats själv och det har inte varit så mycket annat på gång runt om kring. I 80 cm fattade jag inte varför hon stannade först men Fredrik sa att det var en fyrhjuling som åkte precis rakt framför det hindret då HQ skulle hoppa av, vilket hon alltså reagerade på även fast det var en bit fram till staketet från det hindret. Så nu så blir det att träna på att det händer saker utanför banan samtidigt som hon hoppar, för hon måste kunna koncentrera sig på hindret oavsett. Tror inte att det blir några problem bara hon får vänja sig. Annars känns det väldigt positivt då hon är avslappnad inne på bana och bjuder på hindren samt hoppar fint!:)
Annars så var HQ väldigt rädd för ponnyerna på framhoppningen, haha. Det var nästan lite roligt. Speciellt en liten vit ponny var riktigt läskig enligt henne! Det är intressant att de reagerar på sådant tycker jag, HQ är ju inte alls van vid ponnyer. Hon höll sitt avstånd till dem kan man säga men när den vita ponnyn olyckligtvis var nära att rida in i henne så blev hon ganska så rädd.
Här är Guinness 130-runda. Tycker han hoppade riktigt fint och idag hade vi ett bra och jämt tempo vilket brukar vara det vi har svårt för! Det som var var dock att han vrängde sig i båda kombinationerna. I första, 5a-b så drog han så mycket åt höger att jag var påväg att riva hinderstödet med foten så där blev det lite konstigt. I den andra kombinationen rev vi alltså b-hindret och där vrängde han lite också så att jag fick leda in honom och då räckte han inte över ordentligt. Får jobba på kombinationer helt enkelt! Annars tycker jag som sagt att han hoppade allting annat riktigt bra och han kändes väldigt fräsch!!:)
Hon hoppade verkligen helt otroligt bra på framhoppningen och det var många som var framme ocb kommenterade det. Inne på banan hoppade hon också väldigt väl men fick tyvärr ett stopp på treans kombination. Tycker att det var lite mitt fel, för henne var detta ganska stort och speciellt som hon hoppade så otroligt väl. Därför hade jag behövt varit mer med in i kombinationen och gett henne de ben hon behöver. Nu så visste jag att det var kort och satt och måttade för att inte komma in för stort och då blev hon osäker. Skulle ha haft mer tryck, mer ben och suttit upp i mellan istället. Så det tar jag på mig, är ju inte hennes fel att hon hoppar så bra;) Men är verkligen jättenöjd med hur hon hoppade och med hela debuten! Det är så kul att hon äntligen har börjat visa all den kapacitet som jag alltid har sagt att hon haft! När jag fick henne så var hon alltid så spänd inne på banan att hon tappade fokus och inte alls hoppade lika bra. Nu är hon fokuserad på mig och hindren och hon hoppar något helt fantastiskt. Detta är verkligen en bra häst!
Här är film från dagens första runda med Guinness. Rev hinder nummer två i båda klasserna, suck. I denna klassen satt jag kanske och plockade lite för långt in i hindret, irriterande i alla fall! Guinness kändes dock fin. Han är ju som han är och hoppar lite på sitt eget sätt men vid det här laget så känner jag honom och vet när han känns fräsch och fin. Jag tycker väldigt mycket om den här hästen, hans personlighet är bara så härlig. 17 år gammal så tycker han fortfarande att det är jättekul att komma ut och hoppa/tävla.
När jag såg omhoppningen för WR-klassen så gick de ganska snart upp för mig att det skulle vara omöjligt för Quidam att vinna en sådan klass. Det var en otroligt tråkig omhoppning som egentligen bara innehöll en riktig sväng, annars var det tre riktigt långa galoppsträckor tvärs över ridhuset fram och tbx. Det fanns inte en chans för Quidam att, oavsett hur snävt jag svängde, ta igen det som de riktigt storgalopperade hästarna kunde tjäna in på de tre långa distanserna. Så jag valde att rida en lite lagom omhoppning, chansade inte någonstans utan safade en nolla eftersom att jag ändå inte kunde slåss om topp 3-platserna.
Helt ärligt talat så är en av de största besvikelserna under helgen i Lidköping varit omhoppningarna/tidshoppningarna. De har varit väldigt trista och fantasilösa. I princip alla har bestått av sammansatta distanser där det alltså inte går att göra någonting annorlunda än någon annan och sedan kanske någon sväng, men helt utan alternativ. Jag har ridit den här banbyggarens banor tidigare och tyckt att de var bra. Egentligen var det inget fel på banorna, de var väldigt trevliga, men omhoppningarna/tidshoppningarna har varit otroligt tråkiga denna helgen. Det var väldigt sällan några alternativ utan handlade till allra största delen om att ha en snabb/storgalopperad och/eller snabbhoppande häst, istället för att ge utrymme till annat. Trist var det och jag var väldigt besviken! Quidam kändes så safe och bra så jag hade velat rida för att vinna men då hans främsta färdighet ligger i att ta svängar som inte andra tar, och inte i att ständigt galoppera fort på långa sträckor, så fanns det aldrig utrymme för mig att göra det. Det är en sak att ha en sådan här omhoppning men när hela helgen var av likande kaliber så blir det tjatigt.
Quidam gick som sagt en 140 igår med bedömningen Winning Round. WR innebär att klassen genomförs i två omgångar, som båda har bedömningen A:O. Skillnaden mot A:1:a är att det är ett minimumantal på hur många ekipage som går till omhoppning (eller vidare till andra omgången). När det är WR så är det oftast så att antalet placerade är så många som går till omhoppning. Så ifall det är 8 placerade men bara 6 felfria så går de två med bäst tid och minst antal fel efter det även de vidare till omhoppning, och man har då med sig felen från första omgången. Däremot så är alla felfria ekipage garanterade omhoppning, så ifall det är fler än antalet placerade som är felfria så blir det alltså fler till omhoppning. I omhoppningen är det omvänd startordning sett från första omgången, så den som har minst antal fel och var snabbast i omgång 1 startar sist.
Quidam kändes superfin. Jag känner mig helt bombsäker i 140 nu förtiden, känns ungefär som det var att hoppa 130 för ett par år sedan. Det är bara att gå in och sätta nollan liksom, det känns lätt och det är verkligen kul! I denna klassen var det som sagt WR så jag satsade på att få en bra tid redan i grunden utan att ta några onödiga risker. Ifall vi skulle få något oturligt nedslag så vill man ju ligga bra till för att kanske komma med till omhoppning vilket fall, och ifall han var nolla så är det alltid en fördel att starta på slutet. Vi hade näst bästa tiden och fick ett bra utgångsläge inför omhoppningen.
Tycker att vi klarade banan bra. Det var flera mellandistanser där man fick bestämma sig för vad man skulle rida på. Mellan sexan och sjuan var det ca 23.5 m vilket är lite mitt i mellan fem och sex språng. Men sen var det 21.5 m till åttan så jag valde att gå på sex och sedan fem, just eftersom att den andra distansen var ganska kort och den var en lättriven oxer. De flesta som rev gjorde det på just åttan. Så den distansen tycker jag vi gjorde jättebra, Quidam kom tillbaka riktigt fint på sex. Men sen tycker jag själv att jag var alldeles för sen på distansen till sista hindret (trekombinationen). Här var det mitt i mellan sex och sju språng och jag valde sju vilket jag alltid gör in i trekombinationer med Quidam (tar hellre ett extra än ett mindre). Men skulle varit mer bestämd och tagit tillbaka honom tidigare, nu hände det ingenting förrän efter ca 3 språng vilket är för sent. Det löste sig ändå då jag jobbade honom bra i kombinationen men det ska vara rätt från början!
Här kommer filmen från Estelles runda igår! Hon var nolla i grunden men fick ett ner i omhoppningen i 130:in. Jag tycker egentligen att nedslaget var mitt fel, blev lite förhastat på den kortsidan. Jag vet hur jag ska rida henne och när jag lägger henne som jag ska så river hon aldrig. Men är i alla fall riktigt nöjd med Estelle i helgen! Felfri och placerad första klassen, ett nedslag i andra och sedan 0 +4 fel i 130:in. Duktig häst! Själva höjden 130 känns ju plättlätt med henne och idag var hon hur fin som helst även på lite halvknepiga distanser, så som s-bågen där det först var fem fram och sedan fem tillbaka!
Kommer släppa något om Estelle senare ikväll/imorgon också som ni säkert tycker är intressant. Ni kanske till och med redan vet vad jag menar!
Det var väldigt kul att tävla Quidam idag, första starten sen SM. Han kändes super och jag tycker att vi har kommit ytterligare ett snäpp som ekipage. På SM:et så tyckte jag att jag verkligen kom på var hans optimala tempo/kraft ligger och hur jag skapar den och nu kändes det väldigt lätt att hitta tillbaka till den känslan. Hoppas kunna fortsätta på detta sätt!:) Jag och Quidam blev blev med vår dubbelnolla niondeplacerade av totalt 17 placerade!
Guinness runda idag. Vi slutade på sjunde plats. Perfekt eftersom att vi åkte lite tidigare (fick dispens att skippa prisutdelningen ifall jag skulle komma dit) för att slippa stanna kvar ca 70 ekipage till. Var tvungen att komma hem och rida de andra hästarna;)
För er som tycker det är kul att läsa lite utvärdering av banan så kommer det här:
Ettan stod ganska tajt ur sväng och som vanligt gäller det då att vara igång från början. Sen var det ca 34 m till tvåan, lite för långt för att vara en distans men ändå viktigt att inte hamna i ett mellanläge. Galopp runt svängen och sen stod en smal, fyrkantig och vit oxer (helt vita bommar är lättrivna för hästar då de är svårare att uppfatta) ur svängen, på en båge in mot väggen. Sen var det ca 29 m och alltså sju galoppsprång framåt till oxern. Gällde att vara med där och använda galoppen på distansen för att räcka fram och få ett bra språng över fyrans stora och breda oxer. Sen kom sjuans räcke väldigt snabbt, bara tre språng och på ganska skarp böj för att vara en så kort distans. Juniorerna hade ungefär samma linje i sin final och där var det flera som missade räcket efteråt och red förbi för att den kom så snabbt. Viktigt att själv vara i balans så man hinner balansera upp hästen på de tre sprången (och så man hinner svänga, haha;). Quidam snubblade ju här men vi hade siktat in oss ganska bra på distansen redan i landningen från första hinder så han var ändå fokuserad på sin uppgift och kom upp i tid. Riktigt bra gjort från hans sida!
Sen var det lite galoppsträcka till en räcke-oxer distans på 22 m, alltså fem språng. Räcket kom snabbt från väggen så det var viktigt att rida vägen noga. Oxern var ganska mastig och krävde en del kraft! Sen var det ny galoppsträcka runt kortsidan för att komma till åttans trippelbar som stod längs sargen. Efter trippeln var det ca 23 meter på innerbåge och 24 m på ytterbåge fram till en räcke-räcke kombination. 23-24 m är något slags mellanting mellan fem och sex språng så där var man tuvngen att välja. Fem språng kändes dock väldigt tveksamt då man i så fall kommer in alldels för stort in i den korta räcke-räcke kombinationen. Jag satte tillbaka på sex och tycker att jag gjorde det riktigt bra men sen rev jag ändå b-hindret, blev lite snabb inne i kombinationen. Jag skulle ha varit coolare där!
Efter denna kombinationen kom den allra största svårigheten - ett räcke på båge till en maffig trekombination med oxer-räcke-oxer. Till kombinationen var det 26 m på innerbåge och 27 m på ytterbåge, alltså mitt i mellan sex och sju språng. De flesta gick på sex lite fram men jag valde att gå på sju. Det var en nästan exakt likadan linje i YR-GP:n i Borås och då gick jag på sex fram vilket blev för tufft för Quidam i trekombinationen. Så nu pratade jag med Pether (Markne) och bestämde mig för att rida på sju. Det tycker jag också att jag genomförde extremt bra! Är lite stolt över hur jag red den linjen, haha. Jag hoppade in helt perfekt över tian, kom lugnt och lite på högerkanten vilket skapade mer plats på bågen. Eftersom att jag kom in så pass samlat kunde jag sitta upp de första sprången och sen sätta trycket de sista mot kombinationen och så kom vi in helt perfekt. Jag gav Quidam alla förutsättningar att klara trekombin och det gjorde han med bravur. Jag tror annars att trekombinationen var det stället som orsakade flest fel under klassen. Slutligen så var man tvungen att hålla kvar fokus efter trekombin och sätta trycket i svängen, komma ut ordentligt då sista oxern var stor och bred samt stod på en ganska konstig vinkel från väggen. Över den och sen i mål!
Sen var ju tiden en svårighet även denna gång. Banbyggaren har ju rättigheten att ändra maxtiden efter att de första ekipagen ridit och till skillnad mot igår så kortade hon in den denna gång, från 71 sekunder till 69 sekunder. Jag var 21 hundradelar över maxtiden vilket inte ens motsvarar ett galoppsprång (man brukar säga att ett språng tar ca 0,5 s = 50 hundradelars sekund). Teoretiskt sett så tog säkert snubbligen 21 hundradelar från vår tid så annars hade vi kanske klarat tiden, haha. Men så går det ju inte riktigt att tänka utan jag skulle ha tjänat in den på någon annan sväng. När jag tittar på filmen så förlorar jag lite tid i svängen mot trean som jag tar ut något galoppsprång för långt. Men det är lätt att säga i efterhand!
Rundan igår alltså... Den var väldigt nära perfekt! Jag tror att det var en av mina bästa ritter någonsin ridmässigt och Quidam hoppade helt otroligt bra! Men ändå så fick vi ett nedslag och ett nedrans tidsfel! Vi var bara ett nedslag ifrån guldet och 21 hundradelar ifrån medaljomhoppning (det där ***** tidsfelet) men slutade istället på åttondeplats. Är ändå så himla nöjd och framförallt över rundan då, för vi kämpade verkligen och satte det båda två. Det var precision och perfektion istället för tur och hoppsan-hejsan denna gången;) Det var en ganska teknisk och maffig banan så jag tycker det var väldigt roligt att vi klarade det så bra! Trekombinationen och distansen dit red vi bara sååå perfekt och det krävdes verkligen för den var riktigt maffig! Nej ibland får man vara riktigt nöjd med sig själv och det är jag just nu, även om jag grämer mig lite över nedslaget och framförallt tidsfelet.
Här kommer filmen från dagens runda! Det var alltså första omgången av SM:et och kvalet till finalen som går imorgon. Man har me
d sig sina fel till finalen så det var viktigt att rida bra idag. Jag tycker faktiskt att både jag och Quidam var riktigt bra idag! Ibland får man vara lite stolt! Jag skärpte till mig ordentligt sen igår och hade enligt mig helt perfekt tempo och tryck på honom. Han ställde upp och var sitt vanliga fantastiska jag och då går det bra!;)
Banan idag var hyfsat svår. Det är ju ändå SM och det var ganska tekniskt med mycket distanser som kom hela tiden. Ettan var ganska basic. Till tvåan kunde man galoppera på lite och kapa svängen lite istället för att vara ute längs sargen och på så sätt tjäna tid. Tvåan kom sen ganska fort ur svängen så man var tvungen att vara med. Sen var det sex språng lite tajt till trippel. Gällde att få plats att sätta trycket på den korta distansen så att man fick längd på språnget. Sen var det fyra språng med gott om plats till fyran. Transportsträcka till femman där man fick rida på för att tjäna tid. Sedan sätta trycken och hoppa in över femman för att kunna spänna bågen på de tre sprången fram till sexans ganska fyrkantiga oxer. Efter det galoppsträcka igen till sjuan som var en lättriven, fyrkantig vattenoxer på en lite knepig sväng mot vägen. Där gällde det att hålla galoppen i svängen så att man hade med sig hästen. Båge från sjuan, sex språng, in i trekombinationen. Ett relaterat avstånd på båge in i trekombinationen, det är alltid en svårighet även om det inte kom så mycket fel där idag. Efter trekombinationen var det galoppsträcka till nian som kom tajt ur sväng och sedan fem språng lite sitta upp fram till räcket. Återigen galoppsträcka och sedan tajt uppvändning mot elvans oxer-räcke kombination. Här fick många fel då det var en knepig sväng där man var tvungen att hitta distansen in i kombinationen fort. Det var sedan lite tajt inne i kombinationen så man fick inte komma in för stort. Sen var det snabbt in på bågen efter kombinationen och så var det sex språng på innerbåge fram till sista vattenoxern. Den sista oxern var riktigt fyrkantig och med lättrivna bommar så den rullade ner för många!
En annan svårighet var maxtiden som var riktigt tajt! Jag stod och tittade på de första ekipagen då jag hade startnummer 27 och alla fick tidsfel. De ändrade dock tiden med en sekund men det var vilket fall hur tajt som helst. Min kompis Linn Backman var nio hundradelar innanför maxtiden och hon har en stor häst, red perfekt på alla distanser och galopperade på på galoppsträckorna. Så jag trodde nästan att det var omöjligt för mig och lilla Quidam att klara den då det inte fanns några stället att kapa in på. Väl inne på banan så satte jag ordentligt tryck i honom, kapade alla svängar som gick även om det bara var någon meter innanför vägen och så galopperade jag på honom på alla transportsträckor. Och det lönade sig! Vi var 2.5 sekunder inom maxtiden och blev placerade på fjärde plats! Jättekul verkligen!
Idag hoppade jag alltså en 140 med ett nedslag, rev sista hindret lite snöpligt. Men Quidam kändes hur bra som helst och jag kom helt klart till finalen så det var ju okej ändå!:) Det var en riktigt tuff bana idag tycker jag, det var mycket fel. Även seniorerna som är bland de bästa i Sverige hade en hel del fel så det var tufft! 1-3 var ok men sen sväng upp på fyrans räcke och så var man tvungen att sätta tryck de tre sprången fram till den stora oxern (5:an). Lätt att riva räcket eller frambommen på oxern för att man hade för mycket tryck in eller riva bak på oxern om man inte hade trycket. Sen var sexan ett ganska lätt räcke men sen var det riktigt tajt sväng till trekombinationen. Den var speciellt tuff också då det var kort a-b och sedan långt b-c. Med lättrullande bommar och fyrkantig oxer så då är det är en svår trekombi! Sen var det ganska okej med åttans smaloxer och åtta språng lite fram in i nians oxer-räcke kombination. Fast det är alltid lite av en svårighet med ett relaterat på böjt in i kombinationer. Efter det var det det som borde varit ganska lätt - sväng upp på tians räcke och sen en distans till sista oxern. Dock så var det riktigt mellanläge till sista, antingen åtta ordentligt fram eller nio tillbaka. Jag bestämde mig för att rida på nio men så tog jag tillbaka för mycket i första delen av distansen så fick rida på mot slutet. Då det var en väldigt lättrullad bom på sista oxern så föll den om man nuddade. Jag skulle istället ha ridit fram lite första delen av distansen och sedan suttit upp de sista sprången, spänt bågen liksom.
Är det bra eller dåligt förresten att skriva en sån här utvärdering av banans svårigheter? Tycker ni det är kul att läsa eller ska jag bara skriva resultat?
Quidams 145 runda, alltså YR-finalen och kvalet till GHS. Jag tycker att han var superfin och kändes hur fräsch som helst inne på banan. Jag gjorde dock värsta megatabben till andra hindret, var sju eller åtta språng på bågen och jag la honom i något slags mellanting, men Q trampar om och fixar det mesta;) Vi fick dock tillbaka för det felet då jag fick en riktig rullbom till rivning...
Film från 140:in i Grevagården, alltså lördagens klass. Var både felfri och placerad samt tog en plats till söndagens viktiga YR-final. Tycker Quidam var fin hela rundan. Hade lite tur på ettan, kom ganska kasst på den och var dåligt igång. Men det var lite udda, den var typ 120 när det var en 140 bana så många hästar hoppade dåligt på den. Sen var tvåan stigsprång men efter det så var det rätt in i trekombination, redan på tredje hindret så stor omställning! Brukar inte var 120 i början och brukar inte vara trekombination som tredje hindret!
Här kommer filmen från min & Quidams 130-runda i fredags. Det var en A:Oa och vi var alltså felfria men då det var en uppvärmningsklass för oss så red jag inte fort:)
Det var några funktionärer som stod framför den röda oxern när jag påbörjade min anridning mot den. Så jag ropade akta och det gick bra men Alma (som också tävlade i helgen och filmade mig som vanligt, jag brukar filma åt henne) retade mig hela helgen. Hon tyckte att det var så roligt att jag sa "ak-ta" liksom som i takt med galoppsprången, haha.
Var felfri idag igen och Quidam var supersuperfin! Så himla nöjd, nu är han back on track!:) Hoppade super och var även placerad! Finare än någonsin var han, jag är jätteglad! Kvalade så klart in till finalen i morgon också så imorgon blir det 145!