Inte längre ett minutfreak

Igår slutade mitt seminarie vid klockan 3, men jag tog mig tiden att umgås med lite kompisar, äta glass i solen och snacka skit. Under alla år då jag stressade fram och tillbaka till skolan med buss och tåg så tog jag mig aldrig tid till sådant. Att jag skulle sitta en timme och bara vara när jag egentligen skulle hem och rida hade aldrig kommit på fråga. Det är det allra skönaste med att ha körkort och kunna bestämma sina egna tider, att det inte blir samma stress. Jag hade alltid planer för varje minut tidigare under gymnasiet och högstadiet - att jag skulle vara hemma 16.25, nere i stallet 16.30, rida till 21.00 osv osv. Nu är jag inte längre ett sådant minutfreak vilket faktiskt är väldigt skönt! 

När jag kom hem till Hölö lagade jag istället lite pasta då jag inte ätit något under dagen (utom glass;) och sedan begav jag mig ut för att rida. Alla hästarna fick trimmas på den nya gräsbanan nere vi sjön (ska berätta mer om det), riktigt härligt i vårsolen! Känner mig alltid lite lycklig när jag kan rida i sol fram till halv nio på kvällen, tänk alla de vintermånader vi kämpar oss igenom för dessa stunder! :) 
 
När jag var klar åkte jag in till stan igen, för att sova i min lägenhet då jag hade en presentation tidigt idag. Var tvungen att ta en annan bil då min mamma skulle låna min bil (komplicerat historia) och glömde nycklarna till lägenheten i min vanliga bil. Fick väcka min bror som hade en nyckel till min systers lägenhet där en nyckel till min lägenhet fanns (haha) och slutligen kom jag in! Tur att jag bor nära mina syskon! :) 
 
 
Stallets gråingar som är bra kompisar :) 

Skolfrånvaro inom ridsporten?

Min mamma sa alltid när vi var riktigt små att "vi minsann aldrig skulle få ta ledigt från skolan för att åka på tävling". Så hur gick det med det kan man fråga sig? Ja inte så bra. Under min högstadietid var jag borta från skolan väldigt många fredagar då alla meeting sträcker sig fredag-söndag. Om tävlingen innebar en lång resa, vilket enkelt kan beskrivas med antalet tävlingar i Skåne, så innebar det ofta att även torsdagen blev en skolfri resdag. På det kan man lägga alla utlandstävlingar som tillkom under min EM-satsning under 8:an och 9:an, där hela veckor försvann för att resa ner till Frankrike/Tyskland/Belgien/Holland. 
 
Jag tycker att det är något fundamentalt fel med att en ungdomssport ska kräva en så pass hög skolfrånvaro redan på nationell nivå. Många har inte lätt i skolan. Många bryr sig inte om skolan. Många har inte det stödet eller även pressen hemifrån som gör att de tar ansvar när det kommer till skolarbetet. Då kan varannan torsdag/fredag vara väldigt mycket i missad skoltid. För mig är det en sak när man ligger på en hög internationell nivå inom någon sport som ung, att man då måste göra visa prioriteringar kring sin skolgång och idrottande. Men då måste man också hitta andra lösningar för att kunna kombinera studierna, och det gäller även endast ett fåtal utövare. Nu är det ärligt talat så att alla som rider på nationell nivå på ponny och är borta var och varannan tor/fredag inte är det för att de är seriösa idrottare med en framtida karriär inom hästsporten. Det är många som bara är borta, inte tar något ansvar och troligtvis presterar dåligt pga av det. Utöver den förlorade skolgången måste man även reflektera över det stora antalet utövare som sporten förlorar i och med att många föräldrar inte kan vara lediga från arbete för att åka på tävlingar? Det om något bidrar till minskad mångfald i vår sport. 
 
Jag alltid har haft lätt för skolarbete. Jag hade 7 hästar i träning, som jag alltså själv red, och var samtidigt borta på tävlingar i stor utsträckning men hade ändå MVG i alla ämnen. Men sen hade jag också föräldrar som ställde krav, och en mamma som var egenföretagare och kunde köra mig land och rike runt. Sköttes inte skolan så var det ingen ridning. Jag har aldrig haft "hökföräldrar", de har aldrig frågat mig om jag gjort läxorna eller förhört mig inför prov. Men de har i slutändan ställt krav på att det ska bli resultat, och det är något som funkat  för mig. Jag tror att det finns mängder av metoder som funkar olika i olika familjer, men det grundläggande är att det måste finnas fokus på skolarbete. Att ridsporten som sport tar så lättvindigt på ungdomars skolgång tycker jag är konstig. Det borde enligt mig vara självklart att meeting  endast pågår lördag-söndag för ponnyryttare, och  även de viktiga juniortävlingarna på nationell nivå. Inomhus-SM borde rekommenderas att ligga på på påsklov och utomhus-SM på sommarlov. Så borde verkligheten se ut, men det gör den inte. 
 
Om någon hade sagt till mig när jag gick i högstadiet att jag skulle skriva detta inlägg idag så hade jag skrattat högt. Jag älskade det faktumet att tävlingar tog mig bort från skolan. Men idag har jag en annan uppfattning och jag kan på sätt och vis vara lite chockad över vad denna sporten kräver av sina unga utövare. Att vi kräver att ungdomar ska vara borta stora delar av sin skolgång för att kunna konkurrera på nationell nivå är bara fel. Vad anledningen till detta är ställer jag mig också frågande till. De flesta ponnyer skulle lika gärna kunna gå två klasser på lördagen och en på söndagen, istället för en på fredag, lördag och söndag. 

Hur tänker ni kring skolgång? Är det okej med alla meeting för ungdomar som börjar redan på fredagar eller tom torsdagar? Varför måste det vara så? Varför är inte vår sport mer anpassad efter samhället i stort tror ni? 
 

 
Ponnytiden

Tävlingar de kommande helgerna

De två kommande helgern är det tävlingar i Sundbyholm som gäller! Så härligt att komma ut på årets första utomhustävlingen, på en stor fibersandsbana dessutom. Helt perfekt! Unghästarna ska denna helg hoppa 110/120-klasser och Quidam ska troligtvis gå i årets premiär för elitallsvenskan. Jag rider ju för Strömsholm och vi satsar en del i år, så jag håller verkligen tummarna för att det går hela vägen! Vi har många bra ryttare, det gäller bara att pussla ihop det så att rätt ekipage rider vid rätt tillfällen. 
 
 
Carla & Yaniara i Sundbyholm förra året! 

Cassique Åby

Den här hästen är jag bara så kär i! Han har så enkelt för sig och har så fantastiskt härliga språng. Det är inte alltid superflashigt, men det är så mjukt och man känner att alla power finns där! 
 
Det vi behöver jobba på är att han gärna gräver ner sig lite i svängarna, krullar ihop sig lite. Då tappar han fokus på hindret och så kan det bli lite hattigt. Men det blir bättre och bättre och det handlar mest om att jag inte ska ta bort tempot på honom, sätter jag mer galopp så får han mer tryck och kommer upp lite mer av sig själv. 
 
 

Sommarbete?

Vi skulle vilja släppa Wills på sommarbete från och med den 1 maj. Tyvärr så är hans vanliga sommarkompis inte ledig förrän mot slutet av maj och därav letar vi lite efter en häst som kan göra honom sällskap. Om någon som läser här är intresserad av att släppa en häst på bete hos oss så kan du höra av dig till kristinawarg@hotmail.se!
 
 

Film på Charlottes hoppning idag

Så himla fräck hon är denna häst! :) Jag ville hoppa lite längre banor med alla hästarna men det är jobbigt att släpa ut hindermaterial, så jag ställde upp den enklast möjliga banan för att ändå få många linjer och olika möjligheter att kombinera ihop. Mellan räcket till kombinationen var det ca 21.5 m, på de två bågarna var det 24.5 respektive 28.5.
 

Härlig dag!

Har haft en riktigt bra dag med fantastiskt väder, hästarna hoppade fint, trevligt sällskap - ja helt enkelt bra! Vi åkte som sagt till Åby där jag red på den stora fibersandsbanan, bara det är ju en härlig känsla tycker jag. Tänk om man hade en sån bana hemma!
 
Väl hemma så duschade jag av hästarna och satte ut dem i hagarna för att de skulle få några välförtjänta timmar i solen. Det var väldigt uppskattat och in kom 3 lerhögar, men man får skylla sig själv om man släpper ut 3 blöta hästar ;) 
 
Quidam fick även köra dubbelskift då min bror ville ta en ridtur på kvällskvisten. Quidam är nämligen inte bara den enda hästen i stallet som går 150, utan även den enda hästen som vem som helst kan rida, var som helst. Tror Quidam tyckte det var rätt skönt att få jogga lite i skogen. 
 
 
Wills och Classe funderade länge och noga över ifall de ville komma in eller inte, men tillslut kom de galopperande! 
 
 

Åby

Idag ska jag åka till Åby med 3 hästar för att komma ut och träna på en större utebana. Carin och Claes som äger Classe äger och driver även Norrköping Horse Show och anläggningen som tävlingarna hålls på. Därav har jag möjlighet att åka dit och hoppa hästarna vilket passar perfekt nu inför de lite större utomhustävlingarna som drar igång här näst! Ska bli riktigt kul att få hoppa dem alla och speciellt på den stora härliga fibersandsbanan på Åby! :) 
 
 
Jag och Lillen när vi vann ponny-Grand Prix:n på Norrköping Horse Show. Var många år sedan nu, tiden går fort! 
 

Härstamningar

Jag håller faktiskt på och funderar på att betäcka ett sto och därav har jag gott och gråttat in mig i olika hingstar. I samband med det, dock helt orelaterat, kom jag på att inte har haft någon koll på Chippendale Z, som är Charlottes far. Det enda jag egentligen vetat om honom är att han är e. Cento, som som i sin tur är e. Cassini I. Med andra ord är hennes farfarsfar Cassini I. Dessutom så är ju Cassique e. Cassiano som är e. Cassini I, och därav har alltså Charlotte samma farfarsfar som Cassique har farfar, vilket inte är något jag reflekterat över tidigare. De två är ju inte speciellt lika och Cassini I har nog slagit igenom mycket tydligare på maffiga Cassique än på Charlotte, vilket inte är så konstigt då det skiljer ett led. 
 
En kul fakta som jag fick reda på när jag kikade runt är att Chippendales mor även har lämnat hingsten Winningmood. Då Winningmood är en av mina favorithingstar så var  det faktiskt lite kul att veta! Jag hittade även en (inte så vacker) bild på Chippendale som ung och han är så lik Charlotte sett till färg och huvud. I övrigt tycker jag inte de verkar har så mycket mer gemensamt än att de hoppar väldigt flashigt.
 
 
Han har blivit mycket vitare med åren. Vi får se hur det blir för Charlotte!  
 

Retraction

"Hej korrekt avstånd enl Ridsportförbundets Anvisningar för banbyggare är 7,30 m räcke-oxer i 115-hoppning, se sid 46 http://www3.ridsport.se/ImageVault/Images/id_2129/ImageVaultHandler.aspx 
Sen kan banbyggaren absolut mäta fel, det händer ju!"
 
Jag hade sämre koll än vad jag själv trodde på kombinationsavstånd i de lägre klasserna. Min inte allt för genomtänkta uppfattning var att 130-140 klasser har ca 7.40-7.50 (vilket även det var fel då det ligger på 7.50-7.60) i avstånd (räcke-oxer) men jag trodde att de lägre klasserna var avsevärt lägre, alltså att en 110-klass låg runt 7.10. En läsare uppmärksammade mig på Ridsportförbundets rekommendationer för banbyggare och där är en räcke-oxer kombination för 110-klasser rekommenderad att vara 7.30. 
 
Jag stör mig själv på människor som uttrycker sig okunnigt i samband med att de klagar, vilket var precis vad jag gjorde. Jag brukar vara försiktiga med att klaga över huvud taget och när jag klagar på något brukar jag ha mer kött på benen, vilket jag trodde att jag hade i detta fallet! ;) Det är inte så att det blev någon läsarstorm utan den enda kommentaren angående detta var väldigt trevligt skriven men jag skäms lite över att ha skrivit något som var felaktigt när jag som sagt samtidigt klagade. Därav ville jag skriva detta inlägg och påpeka att det jag skrev kring avstånd i kombinationen var delvis felaktigt. Det jag framförallt reagerade på var dock att jag upplevde det som längre än vad det var utskrivet som, vilket det kanske inte alls var. Hade det vart det så var det helt och hållet upp till mig att be om en mätning innan start, vilket jag heller inte gjorde så det faller bara tillbaka på mig själv! 
 
 
Bild på Charlotte från tävlingarna i Björklinge. Foto: ericasponny.blogg.se